Direktlänk till inlägg 23 augusti 2014
Jag har nu bestämt mig för att kliva ur bekvämlighetszonen och se till att mina lite tama rundor runt sex kilometer inte räcker om jag ska orka mig runt ett helt marathon. Denna veckan har jag kommit ut på tre rundor och sett till att de varit på en mil vardera. Milen klarar alla sägs det, och det tror jag med. Men just milen är ändå ibland lite skrämmande. Jag vet att jag klarar det, gjort det så många gånger. Men när jag springer ibland har jag en inre dialog där kroppen orkar men hjärnan är bra på att argumentera att det räcker med halva distansen. Så denna veckan är en seger! Mellan jobb och skjutsandet till barnens aktiviteter har jag tagit mig ut tre gånger och sprungit milen. Jag försöker klappa mig på axeln och säga att detta har varit en bra träningsvecka.
Men hur ska jag tänka inför nästa vecka? Jag vill inte pressa mig själv för mycket, men vill ju heller inte ta ett steg tillbaka. Så jag försöker nu intala mig att om jag bara får till några kilometer till nästa vecka på en av rundorna så är jag på rätt väg. Många tipsar om intervallträning, då jag ofta klagar över att mina tider inte är särkilt imponerande. Och då önskar jag att man kunde gå in på en webshop och beställa ett riktigt krigarpannben... För hur lär man sig att tycka om att pressa sig själv när hjärnan bara skriker "Börja gååå!"???
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|